Jag är äntligen tillbaka i stan efter en traumatisk husarrest på landet, där bönderna gödslade åkrarna så jag nästan kreverade utav odören, där jag jagat spindlar med tofflan i högsta hugg och dött av garv utav alla dråpliga situationer min kära syster kan försätta sig i på en nanosekund.
Langar upp storys imorgon, just nu är jag bara så tacksam över att kunna andas normalt, att man kan vädra utan att det stinker koblaja. Ja, jag är väl ett stadsbarn kanske…hellre det än en skitlukts-älskande friluftsfjant säger jag bara.
Kan de där bönderna verkligen inte ta en paus?! Varför bygger man hus omgiven utav åkermark?! Och why dear god lät jag mig förledas som den barmhärtiga samarit on weels som man uppenbarligen är?!
Nu ska det betalas räkningar, hinnas med att deklarera och allt annat sådant värdsligt som man måste roa sig med. Har helt förträngt deklarationen. Fick den, öppnade den…la i skåpet så lilla klåfinger inte fick fatt i den…och jaha…plötsligt var det bråda dar?! Fattar inte hur man alltid varje år sitter och smyghåller på deklarationen till nästan sista stund, då man plötsligt kommer på den och ögonen nästan ploppar ut av skräck ”SATAN…när är sista dagen aaaaaah”-moments liksom?!
En gång var jag verkligen i den sista minuten ever…hjärtat i halsgropen gallopperandes över söder för att hinna langa ned skiten i lådan (ja, innan det moderna nät/sms varianterna fanns att tillgå). Hela söder sprang lika hysteriskt och höll på ramma varandra för att hinna fram med lappen innan väktarna skulle släpa in lådorna.
Och…varje år tänker man ”nästa år så ska jag fixa det på en gång”…vad felas mig?! Hur svårt är det?! Men…det är väl något obstinat i ens undermedvetna som slår slint och här skall inga pappren skickas i förväg…hell no, låt de arma kontorsslavarna på myndigheten sätta kaffet i vrångstrupen och dränkas utav deklarationshavet hehe?! Misstänker strongt att det är så min hjärna tänker då den är på ”fri fot” så att säga :D. Den är evil!
Å nu ska jag tvätta om min tvätt…som var klar för tre dagar sedan och den blinda tonåringen ”glömde bort” att hänga upp, medan han drog ut sina egna favvojeans ur maskinen. Jo…tänk om man skulle langa en maskin full med hans grejer och peta in en trosa där i…liksom plocka ut den med fingerspetsarna och veva med den…å GLÖMMA hans saker?! Låta kläderna mögla?! Skitunge!!!
Och jo då…denna gång var det en tvär tonåring jag efterlämnade…möttes av ett berg utav disk, fick självfallet ett frispel (vad annars) varav han brölandes i låg ton undrade varför jag var så sur för?! Hm…låt mig konsultera genierna och återkomma med några svar kära lilla vän. Hm…vad kan reta upp en mor som tvingats lukta på kobajs i flera dar? Som tvingats gå upp före ens tuppen! Hm…kan det månne vara att snubbla in och nästan volta utav K A O S E T?! Hm…K A N D E T vara så simpelt?!
Kill me now or loose me for ever (when I slam the door and run…) det är liksom ingen winwin åt något håll!
Börjar undra om jag håller på bli bitter rent av? Kanske klimakteriet är nära också?! Vad vet man…det är ju riskfyllt att fylla år när man passerat de rynkfria åren och förpassat sig högre upp i förfallet…*hostar* ja…ni fattar…typ asset saggar och bitchslappar en på låren (dock bra för cellulitmassage), kråksparkarna försvinner inte när man slutat le, liksom allt det där positiva med att åldras…kanske ställa sig i kö för nya höftkulor redan nu?! En tur i trädgårdslandet och man gick som om man vore assraped rätt av…bara det oroar mig en aningens liksom.
Jo…men jag ser fram emot att bli 40! För då ska jag supa i FYRA dar…det ni, sen tar jag sjuksemester ett halvår innan alkoholen avdunstat hahahaha. I got plans liksom!
Om jag verkar lite sinnes, så beror det på cancerbesked också…ja, alltså inte jag…men min äldsta väns skojsiga samtal. Men vi (syrran & jag) har en plan, vi ska fixa gräs till henne, sen ska vi röka på, liksom en alternativ vegan-behandling hade vi tänkt oss att presentera idén som!!! Sen jävlars kan de göra vad fan de vill…vi kommer fnittra oss fördärvade, kommer bli stämplade som riksidioter and so on!
(å så agerar en ansvarsfull mor på sorg…)
