Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2010

Horror-skåpet

Nu blir jag en aningens så där oroad liksom. Har jag span på mig, eller vad är detta för väl gissat dravel som levereras till mig gång efter annan?

:O

Seriöst…jag hittade något veird horoskop på någon sida, där man fick fylla i typ datum och vilket kön man är och vad man heter. Tänkte att man kan ju roa sig själv kungligt, man skulle få ett gratis horoskop som sträckte sig ett par år framåt. Skrev inte exakt datum eller namn heller för den delen.

 

Skulle ta ett par dar innan hon ”analyserat” fram min framtid så att säga. Hade nästan glömt av det, då jag råkade hitta ett i skräpkorgen. Hehe…läsa lite… och scary jävla shittyshit kärring vad i…?! VA?! Nej men lägg av! Måste vara generellt, liksom att hon lyckats pricka så där?! Nej men vafan..okej, vi testar igen då, på de äkta uppgifterna och en annan mailadress, så får vi väl se vad som trillar in.

Ett par dar senare (efter ha hökat i skräpposten) så kom det. Klickade på länken och började läsa, nu vart det lite annat eftersom det var exakta uppgifter jag lämnat, men lika äckligt jävla pricksäkert PANG i solarplexus fick man igen?!

Lite nervöst avfärdande med att jaja, kanske kan stämma på fler än mig…vad vet jag. Kanske matchar man ihop saker, för att få det att stämma…liksom lurar sig själv eller så där.

Men…en utav grejerna hon förutspådde slog in ett par dar efter. Hårresande värre. Så idag så, så kollade jag mailen…så ett till brev från denna ”person”. Då hade hon tagit sig friheten att dra fram en tarot-lek och lagt korten på bordet så att säga. Även detta fick jag gratis då…säkert för att snärja en betalande kund som inte kommer klara av att leva sitt liv utan att hon postar mot någon facil summa per dag eller något sådant. Ja, jag vet…jag tror ju så gott om allt och alla, så det nästan är läskigt åt det.

I vart fall så fick jag en lunta till…där hon känt av att jag haft en stark stress i mitt hem, hade med en karl att göra?! Nej men tjena…vad handlade mitt förra inlägg om månne? Vidare så drar hon upp några saker till som bara dem fick ögonen att ploppa ut. Sen så klickar jag mig till korten då…och jag läser…och jag funderar febrilt på hur fan det är möjligt? Hur kan denna kvinna nu vräka ur sig sådana klockrena saker som hon omöjligt kan veta, om hon nu inte suttit bredvid mig hela helgen? Vart får hon sin information ifrån? Stjärnorna på himlen my ass säger jag bara. Hon kanske bloggar? HAHAHAHA…nej men ärligt talat, det är freaky. Hon måste vara typ ett medium, eller en sådan jävel på att gissa på rätt person och klottra ihop några A4 som man kan känna sig träffad utav. Kanske bara en slump?!

 

Men det är så jäkla sjukt, så det finns inte. Jag förvånas verkligen. Jag försöker analysera stavelser för att se hur fan hon lyckats. Jag tvingade en väninna att skicka efter ett själv. Sen jävlar ska vi se hur det stämmer för henne…för det är banne mig inte riktigt klokt. Men, jag känner mig ändå inte manad att betala för hennes tjänster, även om det framgår tydligt att då kommer hon se mer detaljerat, tala om datum och sådant. Visst fine…kan hon säkert, men jag har fått tillräcklig information och känner att det räcker väl med det. Tänker inte bli en slav under spådom eller vad sjutton det kan vara för psykologiskt välsnidade svar hon lyckats få till.

Det läskiga är att allt stämmer. Eller, ja…för det här året då…vi får väl se hur 2011-2013 kommer att passera, för vissa påståenden kan man applicera på vem som helst egentligen.

Annonser

Read Full Post »

Jag har fått en karl som har fallit som en fura för mig. Han talar osammanhängande & komplett störda saker…han har planerat våra liv tydligen och anser mig vara ett catch värd att vänta på?!

 

Han chokade mig fullkomligt, han retade upp mig till vansinne, han fick mig att garva, han stal min stekpanna och försökte lägga sig i min matlagning?! Fast…han polerade diskbänken som tack för middagen, plockade in disken och bara…stöööööörde mina vibbar!

Fuck this shit!

 

Han hade hört mitt namn nämnas i vänkretsar, han tyckte det lät vackert. De kom över spontant och våldsgästade mig en afton. Min väninna fnittrade finurligt, så jag anade ugglor i mossen ”Är du påklädd, jag kommer snart…eller vi” sen klicka hon mig rätt i örat, där jag satt med håret på ända i träningsbrallor i värsta vräkiga Al Bundy-style och slözappade på tvn.

Helskotta, det var bara till att panikstäda, rafsa ihop håret till något som liknade en normal frilla, smeta på sig lite ansikte och hoppa i något mindre motbjudande än det där sexy hänget då aset ser ut att ha kanat ned till knävecken och man har typ pampers.

 

Han stirrade mig stint i ögonen redan den gången, min burdusa väninna avbröt hans försök till romantiskt förförelsesnack ”…dina ögon…” BRVVVT  ritsh ratsch fillibombom så avbröt hon han innan han ens han kläcka ur sig något mer. Jag låtsades inte höra -saved by the bell so far.

 

Det var då det. Sen kom min eminenta busiga väninna på att jodå, klart jag ska ha en middagsbjudning. När hon skulle ringa för att tala om när denna trevliga tillställning skulle uppenbara sig så hinner jag precis höra henne fnissa ”Hello….fredag”….aaah hör man henne garva i bakgrunden och världens mörkaste och sexigaste röst brummar: Hello baby, it´s me… ungefär så där så man tappade hakan, fattningen och sans och bara aahaa…fniss…ehum…okej. Ni vet bimbovarning med svaga knän utav den där mullrande mörka rösten.

 

Ehe…men…ni vet harlekinromanernas fortsättning om pulserande bröstkorgar och flashade vrister, tappa näsdukar and so on nästan spelade upp sig.

 

Egentligen, nu när jag tänker efter…så snackar han precis som om han citerar några jävla romaner när han fick frispel utav att stirra mig stint i ögonen med sina stålgrå ögon (ser ni här, harlekinshit smittar)

 

Han är tydligen någon väldans bemedlad affärsman, på genomresa genom sveas snöiga årstid. Han irriterar mig. Fast han fascinerar mig. Fast ändå…irriterar. Jag är inte en sån där superduperromantiker, så det blir så corny med kärleksförklaringar som får mig att börja garva, fast jag får bita ihop så man är en trevlig värdinna på denna middag.

 

Ouff…fick så mycket komplimanger över min matlagning, min förrätt, vinvalet och brödbaket…efterrätten  så man nästan blev generad. Av dem båda. Jag är inte van vid denna intensiva uppvaktning, jag ville krypa ur skinnet. Jag ville hitta det svarta lilla hålet, köra replay och ändra manuset en aningens.

 

Min galna väninna ville jag mörda. Plötsligt vräker hon ur sig om hon kanske ska åka hem, lämna oss båda själva. Jag menar…DAAAH PANIK VAFAN SÄGER HON!!!???!!! Hon förklarar att hon inte menar att han ska stanna över natten, men att han kan åka hem senare. Pfft…skulle inte tro det väser jag…har du inte hört vad fan han sagt till mig, du sitter på ditt arsle och rör dig inte en millimeter. Ni kom tillsammans, ni åker tillsammans PUNKT SLUT. Vart helt svettig för ett ögonblick, mina ögon måste vart större än kakfatet på bordet. Han garvade lite, tittade mig djupt i ögonen och sa att han uppskattade sättet jag sa nej på, så där bestämt!

 

Jag höll på dö. Är jag full? Är de fulla? Vad fan händer?! Hon glider iväg och sätter sig framför datorn för att maila sin älskling, varpå han bjuder in mig till sitt mansion i London. Jag får komma när jag vill. Eh? Okej…hm…tack?! I guess…!

Han kollar in mina tavlor, han kommenterar dem…och återigen irriterar han mig. Vem är han? Konstkritikern i mitt liv eller? Måste han analysera dem och dra de där jävla slutsatserna? Han är för smart för sitt eget bästa. Jag sippar mitt vin och mumlar mentalt att han bara är för mycket…fast han är ju typ lite söt så dör…oups…tänkte jag det där…håll käften kvinna, ta en cigg och smutta vidare på ditt vin istället. Talar om för han att han måste backa lite, jag släpper inte in män så nära, han måste hålla sig på mattan. A OOOUU…jo men då (självfallet gloendes djupt i mina ögon så jag nästan svalde röken och fick en hostattack)….så kan han vänta på mig. Tre år som trettio. Jag bara garvar…eh jaha…okej?!

 

Vi sätter oss i soffan. Han tar plötsligt min hand…for fuck sake jag dör snart, låt mig bara vara en liten stund så jag hinner andas igen. Han mumlar ur sig någon så där djup liten historia (det som retar upp mig) och i princip, underförstått så har han frågat om en dejt…eller…vad fan menar han?! De åker hem senare…efter man fått världens kram utav han, tydligen enligt hörsägnen så gav han mig en puss på kinden? Minns inte det. Men å andra sidan, vem fan kan minnas något efter ha blivit jagad och uppvaktad i flera timmar av någon så intensiv och så förälskad så han fan vart som galen?!

 

Min väninna ringer mig när hon kommit hem…god damn it vad fan hände? Vad gjorde du med han? JAG?! Vad har JAG gjort?! Amen han är ju helt galen i dig ju! Eh, no shit sherlock… ”jag såg er allt, rätt var det var så ville du slå han och rätt var det var så höll ni på käka upp varandra…era blickar…” Äh håll käften! Så var det inte alls det…kanske…lite….jajaja! ”Erkänn att det finns något mellan er”…eh…host…hm…mmm…ja, jo det gör det väl, men han är så jävla på, så jag blir förbannad. Jag är inte van vid så intensiva män som vid andra anblicken utav mig berättar att de blev kära i en, direkt när de såg mig. Som liksom ska bjuda mig över dit…som liksom…amen vafan, man kan inte bara komma dundrande in genom min dörr och tro att jag ska släppa näsduken, drama ta mig själv på pannan och skria amore mio. Jag känner ju inte ens människan. Hans ord ekar i skallen ”don´t be afraid”…nä nä…säkert hörrödudu….jag kommer packa handväskan stenhårt när vi ses, så får vi väl bli två om den frasen.

 

Nej, jag är inte en blid oskuld från byn och nej…jag köper inte romantiska fraser heller och jag släpper inte in folk på livet hur som haver, så japp…hans blinkningar fick bara falla som små snöflingor tillsvidare.

 

 

 

”Vad ska jag hälsa han då”? Eh…vad då…vad har han sagt? Bla bla bla…aha…hm…okej, säg åt han att skärpa till sig, hålla sig på stången och hm…jaja ge han mitt nummer, men hälsa han att det är kaffe och stekpannan som gäller om han inte håller ett halvmeters avstånd och sluta stirra på mig. Eller ja…du vet…du vet hur jag är, han måste backa lite.  Okej, jag ska säga något på ett bra sätt. Han ringer säkert imorgon.

 

Så att eeeh…hur har er helg vart då? Bra? Jodå…nä men…ja…fortsättningen följer väl, känner mig lite så där Barbra Cartlandish efter denna helg. Min väninna fnissade idag i telefonen om att jag bara ska veta att han är så där spontan liksom. jag menar…nu vet han vart du bor och så där så att…du kan nog förvänta dig att han står bakom dörren en dag.

Tack.

Tack för den!

Jodå…men jupps, nu ska man neurotisk krypa längst parketten och stirra i kikhålet med andan i halsen (fixa håret i förbifarten & hoppas sminket sitter där det ska), för nu är det inte tv pejlare, jehovas, eller ”studenter” som säljer konst man ska passa sig för. Det är en amorös karl som kommer jama i brevlådan, kurtisera en bakom en stängd dörr medan man envist håller fortet i stånd, vägra släppa in?!

Read Full Post »

Här kan vi verkligen snacka om kamouflage =) undrar hur många gånger man råkat trampa på den lurvige hahaha

Read Full Post »

Nu har jag hittat det, orsaken varför man inte skaffar sig en katt. Katter är livsfarliga, det vet vi. Deras avföring kan döda…eller förlama (ni vet toximoxipoxi vad det nu heter), bara det torde vara en varning i sig. Men de bepälsade små spinnande paketen är ju som bekant uppfödda för en annat syfte. Ni som sett disneys Cats & dogs kanske bara skrattade och viftade bort det hela…well think again:

hm...
de små asen...säkert för man ska böja sig & städa...för att hamna i rätt posevem har INTE blivit stirrad på utav en katt som vägrar bryta blicken?!...de måste nästan vara sicilianska medborgare?!..OH MAMAåh nej...måste ringa & varna en vän som brukar klaga på att hon inte kan maila...HJÄLP...Is there a doctor in da house?!okej...nu är jag fett rädd =.
Jo så att…en katt kommer ALDRIG att komma innanför dessa dörrar mer!!! Alltid misstänkt att de har en annan agenda, att de inte är lika korkade som hundar, som bara vill ge & få kärlek. Katter är knepiga varelser…de är troligen hitmans from hell.

Men…nu kan ni anse er som varnade och upplysta. Äger du en katt, så bör du sova med ett öga öppet…

Read Full Post »

Ouff, känner mig hedrad utav bostadsbolagets lilla lapp som trillade ned i brevlådan. De ska montera in nya kransilar i lägenheterna.

”Lägenhetens standard kommer att förbättras”…eftersom de nu ska sätta in ”kulledad kransil” i köket, så man nu även ska kunna spola i hörnen på diskhon?! Nej men kära hjärtanes, vad menar de…att de ska byta ut min egen kulledade mot en annan?! No shit Majbritt, ska det öka komforten och standarden i mitt kök…på…vilket sätt då? Den är mer shiny, eller?!

Man ska få ett nytt duschhandtag?! Jag älskar min massagedusch och kommer spöa dem om de tror sig ska byta ut den mot en ful jävla plastskit. Motiveringen var underbar ”bland annat kommer vattenstrålen kännas fylligare och mjukare”! Vad då fylligare? Vad snackar de om? Och jag vill inte ha det mjukare, jag vill ha en stråle som blastar mig rätt in i kakelväggen och väcker mig med ett illtjut. Jag vill ha en dusch som är mer tempererad däremot. Om de kan åtgärda DET problemet, att man blir ömsom skållad ömsom dör av isvattnet, så kan jag se det som en förbättring.

De ska kontrollera wc-stolen? Du, ska ni leka miljövänliga så byt ut den mot en med ”lilla spolningen” och ”den stora flushen” istället.

Får väl se vad det kan medföra i höjd hyreskostnad ”byte utav befintlig kulledad kransil mot ny” á 5% höjning. Titt på toalett á 0.5% höjning. Byte av billigaste duschhandtag á 2% höjning. Total höjning utav standard i lägenhet efter utförda jobb…sorry, men de nada! Men, i februari lär det ju bli påslag ändå…fattar väl vem som helst!

Read Full Post »

Man kan ju börja undra. Skulle gå och slänga soporna häromdagen, så skådar jag något i ögonvrån. Eh…plasthandskar? Det ligger använda plasthandskar på portgolvet?!

På väg tillbaka till min dörr, så råkar jag sparka till något, metallfolie från medicin. Kollar på kartan, så det inte ligger några tabletter kvar så något barn får för sig att det kan vara hitte godis & bli superlyckliga över sitt lilla fynd. Ritalina? Hm…det känner jag igen. Är inte det ADHD medicin?! Vänder på kartan och vad ser jag? Jo, någon har eldat i ena tablettbubblan?! Aha, vi har haft en amatörknarkare här i porten.En white collar knarkare, som inte vill smutsa händerna?!

Någon som använt sig utav plasthandskar då de eldat på foliekartan och troligen inbillar sig att det är sådana mängder knark i ritalin…eller?! Tänk om plasthandskarna fattat eld då? Då hade det vart illa pinkat! Känner mig som inspektör Clouseau med mina slutsatser, min analys utav den potentiella brottsplatsen och bevisföringen.

Samtidigt blir man ju aningens oroad, om det nu skulle vara så att vi haft påhälsning utav en påtänd i porten, tänker mer på barnen. Men jag misstänker väl att det är en idiot eftersom man kan käka tabletten istället för att grilla den, så verkar det ju lite hjärnslött. Men å andra sidan är väl en pundare inte klok heller, men jag har svårt att tänka mig att man kan utvinna mer bara för man eldar upp tabletten, fast vad vet jag. Kanske ska man ta och grilla sig en alvedon och sen jäklars försvinner huvudvärken i ett naffs, inte behöva vänta på effekten.

 

Hm…ni ser..min hjärna arbetar för fullt med olika teorier och vinklar på fallet hahaha.

Read Full Post »

Eh…ja, ibland är de skojsiga på nyheterna & drar till med allt för att verka lite större, lite bättre, lite roligare…eller vad det nu ska föreställa. Men, det är alltid trevligt med något som får en att haja till.

För övrigt kan jag konstatera att jag inte är totalt senil och fördärvad mentalt. Finns en tjej på dagis som jag kände igen så fruktansvärt mycket, men kunde inte placera henne. När något barn nämnde hennes namn, så var det än mer bekant. Och i morse kom hon själv farande och frågade om jag var lika bekant som för henne, om vi kan tänkas ha arbetat ihop eller hur vi känner varandra. Att jag var väldigt bekant men hon kan inte placera mig.

AHA! Ta mig fan…hon har också grubblat på varifrån hon känner igen mig. Så det är inte bara jag alltså! Vi försökte slå våra kloka huvuden ihop och fnula ut varför vi är så bekanta för varandra, men inte riktigt kan placera vart. Kom i vart fall på varifrån hon var uppväxt, så vi har gått i samma skola. Fast det är något mer, det var även hon med på. Vi gick igenom arbetsplatser, men nej…inget stämde där. Eftersom jag jobbat på krogen förut, så har man ju pratat med massa människor och lärt känna hur många som helst. Vissa vet man, man minns dem och andra verkar bekanta. Denna tösabit…mnja…det lär väl ta sin tid innan det klickar till.

”Jag är blond, …egentligen” Jaså, säger du det hahahaha, låter ju bra?! Jodå, det vet jag…för jag kan känna igen henne både som blond och hennes nuvarande hårfärg, det var när jag hörde namnet som jag var säker på att jag ”känner” henne.

Read Full Post »

Older Posts »