Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2011

Låt oss säga som så att det finns mindre kloka varelser mitt bland oss, men som ändå är så sjukt roliga & otroliga att man får ont i magen utav deras tilltag.

Scenario- 2 personer är på semester utomlands, kvinnor självfallet. En dag på stranden förvånas den ena utav dem att den andra inte har bikinibyxa på sig, utan shorts. Längst låret så sticker en tråd ut…

Den äldre kvinnan reflekterar inte över det hela, men hon ser en tråd dingla och tänker, vilka skit shorts dottern har, ska bara dra bort det där tänk vilken dålig kvalité det är på sakerna nu för tiden.

Hon lutar sig fram och drar tag i tråden, dottern börjar vråla och åla sig på handduken, flaxar med armar och ben smått hysterisk medans hennes mor tappar greppet om den förhatliga tråden.

Dottern väser mellan tänderna: Vad fan håller du på med? Rör mig inte din galning!

Modern svarar: Jag skulle ta bort den där tråden från dina shorts.

Dottern väser: Är du inte riktigt jävla klok, det är mitt tampongsnöre du höll på rycka i, fattar du vilken olycka det hade kunnat bli!!!

Modern illröd i ansiktet då hon slås utav VAD för snöre hon raffsat sig efter börjar asgarva, dottern med & halva natten på hotellet skrattade de ihjäl sig.

Tro mig…jag grät när jag hörde det & sa…du, jag åker nog ALDRIG på semester med dig mamma, du är ju fan inte riktigt klok ju, tänk om du lyckats…vilken jävla katastrof. Kopplade du inte varför hon hade shorts istället för bikinibyxa? En smula tell tell liksom?!

Min mor skratta så tårarna sprutade…jo, jag vet…vet inte HUR jag tänkte där & att jag inte fattade.

Annonser

Read Full Post »

OMG…har nätraggat en smula till, skam den som ger sig liksom. Någon gång måste det väl ändå trilla ut något som är en smula sunt, normalt & stabilt. Gick några år uppåt för att se om det kanske skulle ge effekt.

Fine, det såg bra ut, lät okej och verkade vara halvt lovande men en smula så där…hm, vilka games leker han då? Man har väl alltid en baktanke om det låter bra.

Han körde en märklig strategi, han kanske har klurat på den länge…vad vet man, men oavsett så tänkte jag, skitsamma vi drar på en dejt kollar in han & ser hur det verkar, han verkar i vart fall ha hjärnceller.

Skitintressanta diskussioner och samtal, superlång fika. Vissa små saker som man funderade en smula på (analytisk som man är). Okej, får väl se hur det går. Jag hör inte av mig i vart fall.

Det kommer sms efter fikat, man bara okej…verkar väl så där då…bör finnas ett intresse om inget annat. Lite snack och ha det bra, vi hörs väl.

Och sen i afton dök det upp…smset som jag i princip väntat mig, det liksom inte förvånade mig så värst nämnvärt. Det är inte du, det är jag…pirr, kanske ska ha en älskarinna istället när jag tänker efter lite mer, behöver terapi?

Amen seriöst, lägg av…först och främst, vilket storhetsvansinne…vad fan fick han att tro att jag tänker bygga upp mitt liv med honom baserat på en fika? Jo, jag söker något som kan leda till en seriös relation självfallet…men för fan inte kan jag se det komma på EN fika?! Och att det ska ”pirra”…hahaha…man är fan ta mig glad om en dejt flyter med konversationer, att man anser det vara intressant och givande, att det man tittar på ser trevligt ut. Att det ska pirra utöver det hela…WOW…när händer det?! Dessutom med en lätt blyg person?

Jag vart bara en smula mållös så där. Jag kände att jag behövde tänka innan jag besvarade det där, eftersom karln är rätt mjukis utav sig och skulle kunna börja gråta om jag sa det jag tänkte.

Det vart ett enkelt vad tråkigt då, ha det bra & vinketivink.

I mitt stilla sinne tänker jag mer:

Muhahaha…snälla någon, vem fan ska ta dig som en älskare när du inte är den typen, en älskare har en självsäker utstrålning och tar för sig, han presterar, han öppnar inte sitt hjärta och sitter med tårar i ögonen och berättar saker först, för att sedan fundera strategier & testa en med undertonen ”vill du hellre knulla, kom precis på att jag inte alls vill ha en relation, my bad jag behöver proffshjälp”?

Det är helt okej om man inte hittat en bra approach och uppenbarligen har svårt för att uttrycka sig vad det är man egentligen vill, men att dupera sig själv och försöka med sin omgivning… 😉 det kan han väl få fortsätta med, jag köper inte det där. Men det var ett väldigt subtilt och snällt sätt att försöka i vart fall.

Besviken? En smula i vart fall…för intellektuellt fanns det ett intressant utbyte, dock så fanns det vissa saker som fick en att undra en smula…eller till och med en halv macka kanske hahaha… men oavsett så var det en trevlig fika och en massa skratt.

Men…det kommer inte alls att förvåna mig om det kommer att jamas igen från det hållet.

Read Full Post »

Mnja…efter en tur till stan och tillbaka, så landade jag med en latte & ett danskt winerbröd i min hand och pillrade mig i håret. Oj då, det är nog dags att trimma topparna en smula tror jag bestämt.

Åka till frissan, eller ta min frissa här nere? Fan, glömde kolla om han var tillbaka. Kanske ska man slå till på en lugg nu, eller…?

Iofs om jag åker så kan jag shoppa nya kuddar OCH fixa nya till balkongen, eftersom kaninskrället lyckats suga tag i en och gnaga hål i den *perkelle odjuren satana*

Sonen hade ritat en jättefin teckning på dagis & var överlycklig 😀 den sitter på dörren nu, grymt imponerad måste jag säga.

Read Full Post »

…dock så har inga intressanta byten skett :D.

Ligger stenhårt och letar lya, måste uppgradera mig i yta och känner att nu har jag bott här för länge. Liksom en zigenarsjäl så börjar rastlösheten slå till, man vill bosätta sig någon annan stans, se något annat, upptäcka något annat.

Men…annat intressant har skett 😉

Nu är frågan…hur bra är bra? Vad är bäst?

Read Full Post »

Knepigt sa räven…

Ibland undrar jag varför folk är så konstiga ang. fejan, att de liksom kan bli upprörda över statusuppdateringar, uppladdning utav bilder osv. Har hört folk (bekanta) som får någon form utav psykiskt frispel om de läser att ”Stina” uppdaterat att hon stoppat in en maskin tvätt, ”Lisa” kokar korv till middag, ”Oskar” har köpt en fyrhjuling? Och ”Pelle” är rena rama TT-byrån med sina nyhetslänkar?!

Och fan ta den där subban ”Åsa”, som ska utomlands igen…alltså snacka om kapitalistiskt svineri?! Sen att ”Anna” plåtar sina bullar titt som tätt kan tydligen orsaka ångest, grav sådan. Är det missunnsamt? Är det svartsjuka? Är det avund?

Jag kan tycka att det kan vara inspirerande ibland, kanske någon har bakat något gott, eller man råkar se något nytt som man kan fråga recept på eller någon har slagit sak utav 80-talet och tillagat en plankstek och man bara mmm fy fan vad gott, helvete jag måste försöka hitta nån planka…komma ihåg det & göra en ”fin-middag” åt ungarna. Garanterat har de aldrig sett något sådant, de vet vad kebab är typ…men sånt här fredagsmys slår det med hästlängder…hemlagat liksom.

Men det sitter säker 17 bittra jävlar som stirrar i sin tallrik, blänger på pastan och anser att ”apan” behövde fan inte langa upp en sådan bild, ursh vilket skryt liksom, hur har de råd med kött när inte den personen ens har råd att riva lite ost?!

Antagligen så är det seriöst fel på mig, jag lackar liksom inte ut när jag ser en bekant langa upp en bild på sin nya bil…äckligt dyra & snygga bil, trots att den gamla inte ens va något fel på. Trots att min bil har en smula silvertejp där bak efter en klantig smäll. Jag tänker ”åh, fan vad fin bil” ser jag semesterbilder så är inte min första tanke: jaha ja…hur FAN har de råd? Asså seriöst…de reser fööör mycket!!! Jag tänker snarare ååååh vad fint, jaha de var nöjda med hotellet…hm, sätta upp det på listan, jaha…barnvänligt var det också…nice nice.

Samma sak att vi tydligen stört omgivningen med hur mycket vi flängt omkring denna sommar. Det stör tydligen? Syrran har vart barnfri, så vi har haft tid att umgås och med ett barn mindre så hinner man liksom tänka hela meningar, det blir inte lika mycket konkurrens om uppmärksamhet. Och det var en smula fel tydligen? Hon vart pikad på jobbet? Öh…asså det är ju inte som så att vi vart utomlands direkt, så jag förstår liksom inte hur det kan sticka folk i ögonen att vi vart på vår sommarstuga, hos våra vänner på deras sommarställen, att vi en gång om året går ut på en tjejkväll på stan?

Jag menar utav 365 dagar, så är det ju fruktansvärt att man rör på sitt ass och hittar på något…de få soliga dar som finns. Så ungefär 60 dagars små äventyr till stränder & sommarstugor är något som kan sticka i ögonen?!?

Öh, förlåt mig…men hur mår man om man kan bli så bitter för sådana saker? Och korparna som kraxar om vissa saker? Amen för fan, har du ingen tv hemma? Läser du inga böcker? Köper någon veckotidning? Kan du inte underhålla dig själv med annat än gammalt skvaller, fjantiga kommentarer och dumma uttalanden? Men orka.

Jag förstår att det är en kostnadsfråga i vissa fall, men det finns massor med saker som egentligen inte kostar så mycket. Har en väninna tex. hon har ingen sommarstuga, ingen bil & då kan det bli lite tråkigt. Så jag brukar ringa och kolla om hon vill haka på när man ska ut till landet. Erbjudit henne att även låna nyckeln om hon vill, hon kan ta bussen ut…det är helt okej liksom.

Men nej, det är undanflykter och hon vill inte. Men när hon ser bilder, så snörper hon på munnen, det kommer små kommentarer. När man då frågar varför hon inte följde med istället, så blinkas det liksom perplext. Daah…gnäll för fan inte om du inte vill göra något, bli för fan inte bitter om man bjudit med dig men du tackat nej. Det är väl inte logiskt? Visst kan man ångra sig, men va fan det är bara ett telefonsamtal och så är saken biff.

Och jag lider utav depressioner mellan varven 😀 men jag verkar fan så mycket gladare ändå, jag blir inte deppig utav vad andra människor gör utan det är mer relaterat till en gammal utbränning som spökar ibland, jag blir trött. Att bitterfitta sig hjälper liksom inte, att måla världen svart funkar inte heller. Men visst, ibland funkar det att dra täcket över huvudet och sova lite. Kanske egentligen därför jag är en smula allergisk mot gnällarslade, för det hjälper liksom inte man måste själv vilja något, man måste själv göra något. Det kommer inte att komma någon med ett magiskt trollspö och lösa livet åt en, liksom göra en happy. Man måste finna glädjen själv, göra saker som gör en glad, se lösningar istället.

Ingen jävel har serverat mig livet på ett silverfat & jag är rätt säker på att det aldrig heller kommer att ske. Men visst 😉 en lottovinst med några dröm-miljoner skulle helt klart förändra mycket *S*…säg den som inte skulle kunna andas lättare med en större pluska & budget.

Blir väldigt trött på bitterfittor som beklagar sig om löjliga saker, som inte kan glädjas åt andra, som inte kan finna inspiration utav delade erfarenheter (eller recept/bilder/resor/utflykter osv.)

Read Full Post »

Eller hur man nu skulle säga det på ren svenska, men dörren slog i arslet…är väl kontentan utav det hela.

Patetisk är ett ord, barnslig är ett annat & fruktansvärt korkad är summeringen. Och missunnsam & svartsjuk 😉 det är liksom inte positiva saker. Jag ifrågasatte hur det kom sig att han kunde uttala sig så pass negativt om en person han faktiskt inte ens känner. Det hade han inte gjort, han hade bara frågat vem han var, försökt säga att jag dejtar den personen.

Man bara ehum…få se här, han är ett ex till en vän som bjöd med oss och jag tycker han verkar väldigt trevlig faktiskt, det är väl kul att de kan umgås? Han var både bög och löjlig, skrev smöriga saker & sen var han en brat dessutom.

Jaha, för att han äger en båt, för att han frågat lite saker, för att han är trevlig? Halleluja…vi äger 2…fan vilken brat jag måste vara då. Sen att den ena är en jolle…det är säkert väldigt så där lyxigt när man tänker efter, kostar ju faktiskt pengar och den kan flyta…bara det är ju så man kan må illa hahaha. Men han hade inte sagt ngt dumt…han vart skitförbannad när jag ifrågasatte vad fan man menar med att kalla någon bög eller brat då, är det snällt eller vad då? Har jag missat något?!

När jag var ute med tjejerna, så langade jag upp en bild på fejan så där spontant på fyllan liksom…då började det hagla sms. Ring mig. Saknar dig…bla bla…jag tittade skeptiskt på meddelanden och tänkte, varför ska jag ringa om jag är ute? Jag har trevligt och umgås med mina tjejer…inte fan tänker jag sitta med mobilen i örat då. ”Ring mig när du kommer hem, även om det blir sent”…öh, va? Varför det?!

När vi skulle ut med tjejerna fick han för sig att vi skulle ut med den där karln, eftersom han bjöd ut oss…men vi skulle ha tjejkväll…ja men då får herrn en liten flipp, säger att nu har han bokat bord med grabbarna, för ska jag ut med ”den där” så tänker inte han sitta hemma?!? Förlåt mig…men är vi ens ihop? Är vi gifta?

Ah, jag har hittat på en massa saker den här sommaren. Jag har ju knappt ens vart hemma. Det var nästan fel det med?!? Hur kom det sig? Ja, men när alla har semester i sverige för en gångs skull samtidigt så passar man väl på att umgås? Är det konstigt? Så otrevligt liksom. Själv har han inte haft lika kul…man bara jaha och det är mitt problem exakt vart? Jaha förlåt mig, ska jag tycka synd om dig menar du? Ska jag kanske sitta hemma och vakta telefonen?

*Ler*…jaha, när jag klicka av han på fejan vart det ett ramatjut. Jag överdrev liksom. Fast det tycker inte jag, klarar man inte av den delade info man får där och reagerar med svartsjuka, ömsom kärleksförklaringar & hyllningar…då har man nog inget där att göra. Att vakta min sida och sedan få ihop märkliga summeringar utav uppdateringar eller kommentarer, liksom spionera och ”läsa mellan raderna, jag fattar liksom” så ööööh…nej, sluta fantisera. Nu har du ingen kontroll längre och det är oooobehagligt 😉

Behövde ju liksom dunka loss hans fantasier, så jag retade upp han en smula för då får man sanningen, istället för hans vackert komponerade fantasier som han försöker sälja på mig. Jo då, det kom idag…4 hela meddelanden 😀 försvarsposition och anfall, den osminkade sanningen. Det var precis den jag ville höra, jag ville verkligen se hur fanskapet tänker på riktigt, när han inte försöker smöra asset av sig.

Saken är den att från han började lalla sig om HUR kär han var, HUR mkt han grät, HUR mkt han saknade mig så tänkte jag ”jo, tjena” men jag sa ”ja men visst, kom du bara”. Det är inte första gången, så förtroendet är för att vinnas tillbaka i sådant fall. Jag vaknade med ett ryck och en sådan ångest dagen efter jag sagt okej, kom då så pratar vi…så får vi väl se. Varför sa jag så? Tänk om han verkligen kommer? Vill jag verkligen trassla in mig igen? Samtidigt så kände jag att chansen är fan inte stor, han är så ambivalent och han ville nog bara ha det svaret för att känna sig nöjd, att liksom veta att det funkar, det finns en backup plan liksom.

Det han inte kanske räknat med var…att jag väntade likt katten på råttan, när ska den titta ut så man kan sätta en klofemma i ryggen på den & svälja den?! Jag är inte så lätt duperad, visst man kanske inte ska leka…men när fanstyget hållt på i 6 månader och lekt amorös, fast jag sagt nej…så tänkte jag äh, wtf…kom så ska vi leka, jag vet att han inte menar mycket men vill han så ska han få dansa dödsdansen. Samtidigt blir man paranoid…fan, tänk om han läser min blogg?! Hahaha…fast…låt han, då kan han väl reta upp sig till vanvett på egen hand. Hans familj har försökt adda mig. Jag har iggat dem, dom är jättegulliga och snälla, jag fattar inte hur han kan bli så…korkad och egoistisk. Jag kan sakna dem faktiskt.

 

Read Full Post »

Read Full Post »

Older Posts »