Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2011

Fan, är en smula sur alltså…min plan jag hade är på väg att backfira in my ass ifall att jag återigen inte tar greppet om situationen & styr upp den.

😉 Och ful var jag…drog iväg ett mail, liksom ett ”passa dig din padda jag kan vända kappan efter vinden ifall jag vill, deala som jag säger eller…”

Fick ett svar på det…jaha…så nu är det alltså en form utav kraftmätning, vem är fulast den vinner, vem sätter vem i rävsaxen?! Förhoppningsvis toppar jag inte svansen på mig själv hahaha…men men jag har en strategi & jag kommer att se till att den funkar. Får väl uppdatera senare om vad för hemligheter jag mummlar om. Men man kan ju liksom inte gå ut med allt hur som haver.

På måndag så är det en OP för lillfisen…gudars skymning säger jag bara…det var väl det sista man behövde, men får väl hoppas att det går vägen.

Vad mer…ah…vissa personer måste verkligen pinka in reviret, de kan liksom aldrig ge upp. Säger bara som så här…F U C K  O F F…vet inte hur man kan misstolka det, egentligen. Tycker det är ett tydligt budskap, fast det klart ur ett manligt perspektiv så hörde han väl bara de 4 första bokstäverna och spann loss på det.

Selektiv hörsel uppenbarligen, eller om det var selektiv förståelse.

 

Hur män tänker kan ibland fascinera mig, ibland kan man bara lyssna och titta på dem, inte begripa riktigt hur snett de tänker…eller förlåt, hur de på något vis förvränger saker till märkligt positiva historier. Fast kontentan utav det de just yttrat är…allt annat än positivt, fraser och perspektiv omformateras i deras sinne.

Jag är övertygad om att män är det svagare könet…inte fysiskt självfallet, men psykiskt. Man kan rucka på hela deras tillvaro med någon stavelse och detta kan etsa sig fast, trots att begripligen så hör man att det är fel…så fel att man inte borde bry sig…men som en karl gör, fast en kvinna hade fnyst åt. Intressant upptäckt.

Annonser

Read Full Post »

Kan bli lite uppretad när man får höra bakvägen om saker. Och bara känna att ta lite eget ansvar istället för att fösa upp din skit på andra människors rygg, det är fan inte så mycket begärt.

Och dessutom…inbilla sig att man kan ha en önskelista?! Vem ska lägga en spänn? Varför? Har man fått saker för flera tusen, så ska man nog akta sig för att baktala andra och dessutom förvänta sig fler gåvor?! Ha-galen…jo, det är damen nog allt, men hon har valt fel träd att gnida sig emot.

Heh…jag har nog haft ett par finfina duster den här veckan lite åt höger och vänster, men det är väl som så att man måste vada sig egenom skithögarna för att nå guldet kanske.

Men jag är stolt över mig själv, jag har rensat både skit, prylar och personer…icke önskvärda sådana. Man måste ta sig tid ibland för att överlägga situationer.

Fick ett samtal idag som gjorde mig en smula besviken och sju tunnor krutdurk förbannad. Fick bita mig i tungan och räkna till 20 för att inte explodera i en verbal orgie om hur efterblivet idiotiskt funtad man är och hur förbannat fel ute man är.

pffffffffffffffffffffft

Read Full Post »

Sitter och väntar på svar…olidligt är vad det är 😀

Råkade logga in på msn igår och vips så dök en herre upp som uppvaktat mig. Hehe han var lite putt på att jag inte vart inne så mycket. Men vad ska man säga…kan väl inte hänga där jämt och tråna.

Kände att…han kan allt få vänta ett tag till, han med. Och han började tjata, tjat leder sällan till något bra. Förvisso är han läkare, alltså ett bra kap som får mödrar att tindra med ögonen som smärre julstjärnor.

Men…han är så kallat superseriös. Dock så är jag en fena på att finna information & så pass ärlig är han inte, som han gärna vill hävda. Har hittat en viss information om han som gör att jag tvekar en smula.

En läkare som smiskar sina patienter låter…galet. Eller om nu patienten spöade han…oavsätt vad, så kan man väl tänka sig problem med temperamentet. Och det har han visat lite på msn även. Dåligt humör menar jag.

Och…sådant lever vi gärna utan. Akademiker i all ära, men någon måtta får det väl ändå vara 😀

 

Read Full Post »

Det är en bra fråga, eller snarare…varför hittar just jag dem? Har jag en radar på sådana grejer? Och om jag har det…varför har jag det då? Hm…tål att tänkas på.

I vilket fall som helst så dejtar jag en herre. Han gjorde mig förbannad i början. Gör man mig förbannad så är jag en smula långsint som vanligt och då tar det tid innan jag litar på människan igen, idag märkte jag något igen som fick mig att tänka till.

Han är tvetydig som få. Han är nog inte riktigt redo för en relation men…han smsar precis som om vi vore tillsammans? Han var bortrest och i princip dokumenterade det mesta via mms. Ehum…jaha varför det kan man ju undra? Han bjuder mig på middagar, han väljer ut vin som han är lyrisk över? Ehum, jaha varför då? Han lagar middag åt mig? Är det för att provleka att vi är ihop, eller?

Han berättar sina problem för mig, likväl som glädjeämnen? Varför? Och han vill skaffa ett till barn och vill veta vart jag står? Ja, men hur förenligt är det egentligen då med att man så kallat inte är redo för ett riktigt förhållande, ett seriöst sådant? Har han en lista bakom ryggen där han kryssar i och gör en skala på om det finns potential? Förstår inte poängen att ens fråga en sådan fråga om man i nästa tag liksom inte vet vad man vill.

Sen vänder han på steken och drar till med några fjantiga uttalanden som får mig att himla med ögonen bakom hans rygg. Jaja…och jultomten bär lila dräkt, eller vad då?

Ambivalent och överanalyserande tror jag nog. Försöker gömma sig en smula, men tittar ut ändå?! Om jag skiter i att höra av mig, så kommer han smygandes igen och hör av sig.

Ja, jag vet inte…på sätt och vis gillar jag han & på sätt och vis så irriterar han, men…jag funderar faktiskt på att dejta en annan också, någon som vet på vilket ben han står och han har fått vänta rätt länge på en dejt. Tror vi snart närmar oss ett halvår, eller mer.

Så jag funderar på att helt enkelt kasta in handduken med han som jag dejtat ett tag, dra vidare. Får väl lov att suga på den karamellen ett tag tills jag bestämt mig men det lutar åt det i varje fall. Visst har han vissa egenskaper som jag gillar men sen så finns det annat som får mig att fundera. Och jag tror han mörkar en del saker, kör vita lögner liksom.

Vi får väl se…men han känns en smula drama helt enkelt. Och en kärring är kanske inte direkt vad jag söker efter 😉

Read Full Post »

Så fort man liksom har blivit bekväm med de nya uppdateringarna på facebook, så kan man ge sig fan på att de kläcker en ny plan för att hålla en ständigt en smula förvirrad.

Om de inte tjaffsar om chatten, så pillrar de på fotoalbums-funktionerna eller så ska de möblera om något annat. De vill verkligen hålla en on the edge, man går aldrig säker från uppdateringarna.

Och det är absolut den moderna versionen utav ljugarbänken, fast värre.

->HON<- den där, har tryck på gilla knappen och 17 mail far ut om detta häpnadsväckande tilltag, sen bombas dessutom nyhetsflödet om eventuella tilltag.

Ibland kan det vara en smula overkill. Men värst är nog när de fibblar om hela tiden. När man loggar in så tjaffsas det om ”vill du titta på vad vi gjort nu då?” eh nej tack, trycker ned rutan och går vidare…pluppar upp en ny ruta ”nu kan du även…” fuck off, klickar vidare ”visste du att” amen dra åt skogen.

Och ska man ställa in sekretessen eller något sådant så kan man väl ge sig fan på att man inte hittar dit sen, för minsann jo då…de har ju UPPDATERAT igen.

Kan ibland tycka att de är bökiga i onödan…

aaah…så är det

Read Full Post »

Efter en tids grav bloggdvala, så känner jag att nä nu jävlar ska det klottras igen. Vart börjar vi då? Jo, min mobil. Min älskade vackra lilla mobil fick fetaste flippen, men jag förstår den faktiskt, den har stått ut med mig i 3 år. Min omilda behandling, mitt väsande & mitt kraffsande med naglarna över tangenterna.

Den började blippa runt, kom inte in i menyerna…finns säkert någon knappfunktion som man kan använda som jag inte förstått mig på under alla dessa år, men man blir ju fan ta mig neurotisk när telefonen inte fungerar som den ska.

Skicka meddelande…kameran ploppar upp, amen din sate…MEDDELANDE klickade jag ju på. Välj flygsäkert läge! Jo, det tro fan att du vill din jävla mobil för snart flyger du…och den blippade som om den fått en psykflipp. Stod ut någon vecka med att svära och försöka peta på touchen i alla möjliga finurliga vinklar, hittade en växelknapp som man kunde öppna olika menyer med (tog mig 3 år att inse att den fanns…bara det liksom, akutknappen). Men tillslut så kände jag att nä, kan man inte ens nå ringa menyn när man står utanför en port som en fjant, då har det fan ta mig gått för långt.

Kom hem och muttrade, sonen drog fram sin ”gamla mobil”. En sån där hightech med tangentbord och hoppande skärm och satans mojänger. Men T9…ja det har den INTE! Sen ska man dutta på ”symbol” för minsta prick, komma eller smily -skitbra och det här med å ä ö är för mig ett mysterium. Klickar på symbol & inte fan dök det upp…ja, ni ser rätt om ni tänker att kvinnan hoppade jämfota av ilska, svor över livets jävlighet & efterblivna skitmobiltelefoner…

Jag har ju ett litet…hm…ragg liksom. Det är väldigt viktigt att kunna lägga till smilysar då, liksom krydda smsen med en känsla utav att man är såååå jävla charmig & het, stava kan man även…bara det är en bonus.

I helvetet.  Hittade i vart fall smilysarna…amen tro på fan att det är de där fula fanstygen med en NÄSA. Jag vill inte skicka en smily med en kran. Jag vill ha söta smilysar utan näsa…acid-smilysar liksom. Mina problem är seriöst störda, jag vet hahaha…men jag lider. Och att kontinentalstava utav svenska å,ä & ö blir så fel, man tittar på meddelandet och skrattar…för råkar man tänka snett där så är det helt fel ord. Inte bra, jag gillar att vara tydlig.

Som om det inte vore nog då, efter ett par veckor lyckades jag i vart fall hitta å och ö, en smärre revolution för egen del. Ä är ett mysterium…orkar inte tjaffsa med knapparna & trycka mig svettig för att lokalisera den…så jag är halvsvensk i mina meddelanden nu för tiden.

Satt och kollade på mobiler igår, måste ju införskaffa mig ett nytt exemplar som jag kan komma överrens med. Den här har inte ens blixt på kameran…bara det kan orsaka smärre störningar. Tittade på en hel touch den här gången. Ropade på sonen och bad att få testa hans mobil. Touch my ass säger jag bara. Jag mitt klåfinger är helt värdelös på det, jag dog av skratt. Han testade olika menyer, så jag fick prova om det var lättare. I helvetet säger jag bara.

Man kunde skriva med fingret…jo tjena hifl… ili…hjk. Skitbra. Prövade peta på knappar…jfg…fli…_ihu. Begripligt? Nej, så att smsa med en touch skulle ge mig hjärnblödning, nog för att den var snäll att begripa att mina taffliga försök att slabba över skärmen skulle bli ett Hej och den hittade på andra ord för att hjälpa mig försöka prestera ett sketet sms. Nej, det gåååår inte…jag grät nästan tillslut utav skratt…DET GÅÅÅÅR INTE!! Min son stirrade på mig som om jag var mentalt handikappad, mamma skriv med FINGRET inte naglarna, jag dog nästan….inse fakta, din mor har naglar & de tänker hon inte offra för en mobil, det går liksom inte…jag kommer ju åt allt möjligt. Han stönade.

Han sa man kan köpa en penna. Jo visst kan man det, hur länge skulle det ta innan jag slarvat bort den då? Sekunder?! Sen om man ska ringa…då ska man först leta halvt hysteriskt i väskan efter telefonen. Efter man hittat den ska man fingra på den & ställa om halva luren, för att sedan komma på aha…penna…och raffsa hysteriskt, så när man till sist lyckas ringa så flåsar man som en perverterad gris utav en smärre hysteri.

Nej tack, jag vill se rätt cool och avslappnad ut när jag drar fram telefonen (efter smått hysteriskt raffs i väskan), liksom dra bak håret, ringa och lägga mitt charmigaste flabb i örat på mottagaren, liksom kuttra förföriskt (kan va till min mor med, vem vet man kan få pengar om man kvittrar) och liksom känna sig avslappnad. Liksom känna en säkerhet, man vet hur man handskas med luren.

För övrigt så har den värdelösa larm, jag behöver ett som väcker grannarna också, inte som en smekning i örat…det väcker inte mig. Inte för man så ofta har avslappnade coola samtal längre, vid närmare eftertanke.

Man har ju barn. Alltså hänger något vid låret och säger mamma 17ggr, det andra handsignalerar att man ska fixa mat eller måste tvångsprata med en samtidigt.

Så när jag tänker efter…en touch skulle vara det sista i livet man behöver, innan man tar in på mentalt vilohem och klär sig i chickt vitt och poppar piller dagarna i ända. Kanske inte ska ha en mobil alls. Kanske ska posta sms. Mnja…sådant är livet, ett ständigt förfall hahaha

Read Full Post »