Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Djur’ Category

Jag är invalidiserad och traumatiserad av vad dagen bjöd på för märkliga överraskningar idag. Min morgon börjar fint, tog en ”stilla knock” igår för att få sova ut. Har sovit dåligt den sista tiden och vaknat som en pensionär nära på flera gånger under natten. Tillhör inte vanligheterna direkt. Möjligen svårt att somna, men när jag väl sover kan man bomba beirut eller vad man vill -im off the clock så att säga.

Så en soft morgon med valpen och den store innan han stack till jobbet, zappandes morgonnyheter och sippandes kaffe överlägger jag med mig själv om jag ska ta bilen eller tuben. Efter ”morgontrafiken”…insåg jag att bil är bekvämast, tänker inte bli ståendes och frysa asset av mig om det strular med kollektivtrafiken. Tittar på hunden…hm…ta med eller inte ta med? Äsch, ska ju bara in och kolla de nya lokalerna och planera lite. Verkar ju onödigt att släpa med han.

Så jag masar mig ut till bilen, i god tid för en gångs skull….spatserar fridfullt till garaget. Stereon knasar, så slår på radion och nynnar med. Alltså fatta -det var en IDYLL i morse. Har inte många sådana kan jag ju säga. Hittar en parkering precis utanför den nya lokalen -alltså bara det är ett mirakel i stan. Till och med P-automaten är precis utanför dörrn, stoppar in kortet…blöööök…nähe, inte tycka om kortet?! Bossen har inte kommit än tydligen. Prövar igen -tillfälligt avbrott! Läser på automaten och fnular på vad man ska göra istället, kanske smsa? Fan, inte reggat kortet= då funkar det väl inte?!

Petar in ett sms efter instruktioner och ska trycka på skicka när det svider till i benet? Fan…min byxa morrar?! Något drar i mitt byxben?! Trycker på skicka och tittar förvånat ned. Ja, men då har man ju blivit biten av en hundjävel tydligen?!? Det sitter något lurvigt i mitt ben. WTF?! Hunden släpper och jag vänder mig om…där står ägaren. Frågar ägaren om hon e normal eller vad. Hon blinkar korkat. JA MEN DIN HUND BET JU MIG FÖR I HELVETE!!!

-Eh, jaha oj då. Gick det bra?

-VA? Nej, det gjorde det väl inte eftersom din hund BET mig. Om du vet att din hund bits så ska du väl förfan ha han kort?! Är du inte riktigt klok?!

-Ja, jo det ska jag. Ursh då, det var väl inte bra. Gick det bra?

Drar upp byxbenet och tittar på ett tjusigt växande blåmärke, försöker se om det gått hål på skinnet balanserandes med ena benet i luften. Hon står en meter ifrån och frågar igen…gick det bra? Vad svarar man på det? Nej, jag tror inte det du…ser inte så hett ut.

När jag vänder mig tillbaka till henne…så har hon stuckit iväg med hunden?!? Precis ser jag min chef kommer gåendes, morsar…ska återgå till att betala parkeringen, då kommer ett gäng lapplisor precis så jag fick överlägga med dem om den icke fungerande automaten och väntan på sms bekräftelse om parkeringen. Tänkte väl inte mer på tokan med hunden.

Känner att det svider lite i benet när jag kliver in i de nya lokalerna, shitchatar med chefen…börjar garva och säger att jag vart visst biten av en hund, min bralla morrade liksom ur det blå. Chefen hoppar till och bara VA hur gick det??? Eh…ja bra tror jag väl…var ju ingen stor hund precis, benet sitter ju kvar?! Men…när jag drar upp byxbenet igen…inser jag att…det kanske inte alls gick så förbannat bra ändå. Bossen hetsar upp sig, vart fan tog ägaren med hunden vägen? Smita så där! Kriminellt!!! Måste till läkare. Man bara jaja…lyssna, hon bor i huset…så oavsett om hon stack från platsen utan att lämna uppgifter så…kommer hon behöva rasta sin hund flera gånger. I will get her om jag så ska behöva jobba heltid & med pannan i fönsterrutan.

Vi fixar klart och går igenom det vi ska, jag åker hem…tar mig en kopp kaffe och funderar. Fan, ska jag gå till läkaren? Räknar till 8 hål på benet= satan, jag måste ta en stelkrampsspruta. Helvete oxå! Jag hatar sprutor. Trippar över till läkaren, dörren är låst och på skylten står det att de har stängt någon timme… om det inte är livshotande. Ringer på. När sköterskan öppnar dörren kan man ju inte låta bli: Asså, det är väl inte livshotande kanske, men jag har blivit biten av en hund och det behövs ses över. Sköterskans ögon spärras upp, man bara jaja…andas, kan komma tillbaka senare men vill bara veta vad läkaren säger.

Pang poff satt jag på en stol och tjoff så hade man en spruta i armen. Så bara jo, jag kanske behöver ett underlag till polisanmälan eller nått? We fix. Sen hem för att ringa in det, hade ägaren inte stuckit från platsen utan lämnat sitt nummer så hade jag kunnat ringa henne direkt istället och så hade hon kunnat stå för läkarvården, byxorna och vi kunde ha löst det snyggare.

Polisen ansåg att när jag får syn på henne igen, så ska jag be om uppgifterna om henne, samarbetar hon inte ska jag ringa in igen och komplettera min anmälan. Så vad säger man -she can run, but she can´t hide. Fattar inte, jag har själv hund…min förra hund bet en unge i byxan när hon ville leka med han, så byxorna gick sönder -fan jag följde med hem till hans mor för att tala om vem jag var, vart de kan ta kontakt med mig och om de vill bli ersatta, bad dem återkomma om han hade blivit rispad i skinnet. Man sticker väl inte bara?

Så att jodå, från min lull lull morgon i godan ro, till en sprutjävel i armen och ett stort frågetecken i pannan gick snabbt. Självfallet svullnade ju armen till efter sprutan, så att nu är man ju mör och fin, just precis ”musarmen”…tänkte mig inte för, skulle bett dem sätta i andra om man vetat. Skulle jobbat med att redigera bilder- naah, gör det imorgon istället. Kan inte pillra med armen ordentligt med alla detaljerna, så att det är tur att jag gjorde en massa tidigare idag, innan det svullnade hahaha. Smart som jag var kollade jag ju inte biverkningar innan jag gick till läkaren -jävligt dumt. Kunde valt andra armen då om jag tänkt längre. Nu saknas väl bara en släng feber och en infektion i såret så kan jag ju ha en skitkul BARNFRI helg i min egen säng, kramandes en burk alvedon eller nått.

 

Read Full Post »

And up we go

Fan vad skönt, börjat få lite fason på asset och gått upp lite i vikt. Är ju så förbannat jobbigt när man rasar under intensiva perioder och när det är mycket stress. Eller…jag är nog en stressad själ helt enkelt. Jag har utvecklat en inre stress tror jag. Komplett onödigt…men ja, det känns som om man inte alltid hinner med.

Men som sagt…man kanske ska bli en smula mer organiserad hö hö…(möjligen med en piska i ryggen japp…). Känns i vart fall som om man påbörjat en ny era, rensat och rensat, kastat och skickat, gett bort och ja…snart kan man överblicka ytorna. Speciellt spartanskt lär det nog knappast bli ändå, men en smärre shopoholic´s hjärta och en bohems själ. Men min darling, piskar mig…och det funkar faktiskt. Sen att man skaffade en hund har underlättat -Ja men titta, har han tuggat på den där saken…ojsan, då får vi kasta den.

Dvs. jag behöver alltså inte ta beslut hahaha…det blir random shit som han gått lös på. Mina ”to do”-projekt som varat i allt för många år. Tex hade en sån där liten vadderad kista…eller förvarings pall vad man nu vill kalla det. Hunden gick lös på den & sprätte upp den halvklädda änden och hittade vaddering & skum -skitkul…Swlops sa det och halva hallen var kontaminerat utav rester…jo, men då åkte den ut i soprummet. Ett stående halvklädd projekt som…mnja stått så i minst 5 år.

Så sabotage är ibland nödvändigt för man ska inse att nej du min sköna höna…det där projektet är avdankat och du kommer aldrig fixa klart skiten, så hiva den. Befriande på något sett *S*…men jag hör min fars ord när jag köpte den ”ja, men bara den nu inte blir stående som ett ofärdigt projekt” …och mitt klingande och bestämda ”nähee då”.

Pappa hade rätt. Tänker jag aldrig erkänna för han hahahaha…eller…*host*…äsch då!

Read Full Post »

Jo, jag lockade in mina barn i bilen och dundrade iväg långt ut på landet, för att titta på det raraste & underbaraste lilla tingest man kan tänka sig. Jag har tjatat och drömt om en hund igen, det har liksom saknats mig…det där ljudet utav små tassar som trippar runt i huset. Som får valpryck och kör rally över parketten och krumbuktar sig.

När vi äntligen hittat ut i ödemarkerna, möttes vi utav ett gäng hundar och valpar. Söta som socker. Liten vart rädd och började gråta eftersom det kom en hel flock farande och skällande ömsom hoppandes för att tigga till sig en klapp. Försöker reka i flocken om vart min lilla dyrgrip befinner sig, men får en chokladfärgad liten historia som nyfiket buffar på mig. Plötsligt är det något som tuggar och drar i min jacka. Och där nere är min lilla juvel, min håriga lilla son, mitt lilla hjärta.

Vi fick så bra kontakt redan från början…var inte säker på att det var han först, utan bad uppfödaren kolla…jodå, gosetrollet med den tjocka mysiga lilla magen som låg i min famn var ”min” valp. Det har vart smygerier med valpköpet…eftersom jag inte var helt säker och ifall den lille skulle vara allergisk rent av.

Varje dag som går är en plåga…jag bara vill ha lilla hjärtat här…ursh för att behöva vänta. Påminn mig gärna om det nästa vecka när jag svär över att ha trampat i piss för 17:e gången och hulkande plockat upp skit. Jodå…rumsren…ööööh knappast! Men jag har inhandlat en valpsäng….värsta fyndet för hela 50 spänn hahaha….en söt korg med typ ”spjälskydds madrass”. Troligen vart en docksäng innan, men nu är det valp bo. Ska förbi rusta…såg att de reade ut en liten fårskinns fäll, så det lär bli ypperligt åt min darling.

Ska verkligen försöka hålla mig till att INTE låta han sova i sängen, men…blir han för pipig så offrar jag inte nattsömnen till förmån för framtida princip brott. Gjorde ett fynd på en till transportbur…50 spänn för den med 😉 damn it im a bargin lady liksom…dealade på zoo ned matskålarna till hutlöst billigt. Så då köpte jag dyrare halsband med bling istället, jag menar…har man snålat in på de dyra inköpen och sparat (hm…låt mig räkna på fingrarna valpsäng+transportbur+matskålar= ja, nästan 500 spänn har jag sparat in där) de slängde på ett skinnkoppel för en 10:a mot att jag visar upp valpen. Hey…kan man spara 80 kr på det så tro mig, kan gå förbi många gånger!

Fick nästan lite ångest, läste lite rasgrejer och sedan såg ett youtubeklipp (eller 17…) och tänkte helvete, vad har jag gett mig in på?! Fast efter ett besök hos uppfödaren och även kikat på de vuxna hundarna så…skrämde inte propagandan mig nämnvärt och träning är det bästa. Ni kanske undrar varför mitt hår stod upp..jo, gapiga skälliga neurotiska hundar gör mig stressad. Haft en förut som nästan dödade mina nerver tillslut med sitt neurotiska beteende.

Men, nu jävlar är man mer erfaren…

Read Full Post »

Man inbillar sig gärna att det är en idyll med lantligt boende, liksom fridfullt och bara kunna njuta utav tystnaden. Sen att om man glömmer att köpa mjölk så får man ta sig en biltur á 30 minuter tur och retur är ju en sällan skådad fröjd för denna lantliga idyll.

Och syster sitter i godan ro med en kopp kaffe och fikar med mamsen på baksidan utav huset, de diskuterar vilka lökar som skall planteras vart och hur stor altanen ska bli, de insuper den lantliga luften och skådar över ängarna. De hör något ljud i fjärran…ja det är väl grannarnas djur som har vårspring i benen. Ur det blå så skuggas deras soliga tillvaro utav en skvatt galen häst. Den hoppar fram och tillbaka som en galning och syster skriker i vild panik kastar ifrån sig kaffekoppen och rusar mot altandörren tätt följd utav mamma krampaktigt hållandes i sin kaffekopp med vilt uppspärrade ögon.

Syster sticker ut huvudet ur altandörren, kollar på den galloperande hästen, ser vart den är på väg och skriar: Neeeej totto, ge fan i mina rabatter ditt satans åbäke. Gå därifrån!!! Tramp tramp tramp och där rök pionerna. Hästen är som galen och spurtar i cirklar, det ryker under hovarna när den far över rabatterna.

Hon smyger sakta ut genom groventrén och börjar spana mot vägen, det borde ju finnas en ryttare någonstans, eller i vart fall någon som letar efter kraken. Efter en promenad längst vägen ser hon en kvinna vars huvud sick sackar i bilen med villt uppspärrade ögon, syrran vinkar och bilen stannar, kvinnan vevar ned rutan.

-Du letar möjligen inte efter en häst va?

-Jo…

-Följ med mig…

Ungefär efter tre timmars jorduppluckring och rivna rabatter så kallas en veterinär in för att söva fanstyget, eftersom de inte lyckas fånga in hästen. Syster skakar på huvudet och beger sig iväg med brorsan för att handla lite, de möter veterinären som far förbi dem med plattan i mattan.

De passerar ett krön och plötsligt skriker syrran ÖÖÖÖÖH öööööh samtidigt som hon pekar mot vindrutan och tvärnitar, bror knocka nästan skallen i rutan och undrar vad fan hon gapar om, medan han masserar pannan. Sen tittar han ut genom rutan

-Amen vafaaan är det här?!?

Kossor på rymmen, mitt på en 70-väg. De hinner kliva ur bilen och försöka mota bort kossorna när två mc förare kommer farande och bromsarna skriker när de på ett hjul försöker parera kossorna i panik. Förarna undrar förvirrat om det är syrrans kor. Hell NO!

Av allt att dömma verkar det vara de rekande civilpoliserna, som årligen kollar vägarna för sina aspriranters övningskörande så hon pekar mot huset där hon tror ägarna bor i. De åker dit, sekundrar senare kommer hillbilly bob farande nyvaken i nätbrynja och håret på ända på en fyrhjuling och börjar jaga kossor. Syrran och brorsan höll på dö av garv över den hysteriska synen.

Jodå…så att…när jag brukar vara där ser man mest katter på musjakt, hör väsande djur i buskarna, hoppar högt över ha stört solande snokar…men där ser man. Det kan vara förenat med livsfara ibland. Blir man inte nedsteppad utav en vildhäst, så gör kossorna ett ypperligt jobb för att försöka nita en.

Säger ju det…det är skitfarligt att bo på landet, alla djur är farliga…alla är de ute efter en!!!

Read Full Post »

Råkade skåda på nätet att man kan plantera ut kallor…well oh well…då vet vi vad man kan sätta i de nya krukorna då 😛

Får väl se om de överlever chocken, var inte det lättaste att dela precis…men funkar det så har jag snart 3 snygga cerisa kallor istället för en bamse.

cerisa kallor

Så här såg de ut i februarifebruari- den cerise kallan

Och sedan helgens haffade jordgubbsplantor fick sig en tillfällig plantering innan de trillar av pinn.

Dom var jäkla tidiga i år och har redan fått blommor för en månad sedan, tog två för säkerhetsskull ifall ena dör…inget ovanligt med mig i farten. Ska även ta lite vilda smultron från syrran…men hoppas att vare-sig kaniner eller fåglar kalasar på årets lilla skörd 😉 säker e man ju aldrig. Men…dessa plantor har iaf blommor, fick en förra året som aldrig blommade och japp…den vart kaninmat tydligen!

jordgubbar planta

Nu får man ju hoppas att allt tar sig och att jag fått en smula grönare fingrar hahaha

Read Full Post »

Mitt bland de söta små penséerna är mitt eget lilla naturfynd, liksom ett stöldgods ifrån en ödetomt mitt i skogen, när jag var och rastade hunden för många många år sedan. Letade pinnar att kasta så bara…hm…ser ut som det stått ett hus här? Är det en grund…sen en massa märkliga gamla växter när man började kika lite bättre. Så…varför inte haffa en planta eller 3?!

En riktig survivor till planta. Vet inte vad den heter direkt, men en typ stenpartiväxt kan jag tänka mig att det skulle kunna vara. Där haffade jag även en jordgubbsplanta 🙂 jäklar vad tåliga de var. Den här växten i vart fall har alltid vart på balkongen, spelar ingen roll om det så är snöstorm eller sommardag.

Vart omplanterad i år…då har jag nog haft den i samma kruka, med samma jord i…hm…måste vara 10 år tror jag. Har vart bortrest & den har stått i gassande sol utan vatten -de andra plantorna dog, men inte den här 🙂 den bara växer & har sig…märklish

Men…krukan hade sett sina bättre dar, färgen hade flagnat och nu slutligen så började den smulas i bitar efter allt väder den fått uthärda, så…nu är den omplanterad 😀 får se om den gillar läget eller lägger av?!

Måste bara fixa något starkare som kan hålla lådan uppe, är ju egentligen inte en balkonglåda, utan mer en golvlåda typ…men problemet är att jag inte kan ha den på golvet, eller på bänken…för då kommer de små håriga odjuren att leka buffé bland blommor och blad och…återigen sitter man i en stepp-öknen och svär över vilka fina pälskragar de skulle kunna bli & hur man slösat sin tid att skita ned sig, vattna och driva upp plantskrällena BARA för de ska käka upp allt på en nanosekund?! Isch säger jag…

balkonglåda

Read Full Post »

Det är jag det. Efter en hel del trädgårdsarbete under helgen. Och en smula solbränna dessutom. Armarna är krokiga utav allt jobb hahaha…tömde hela dammen på vatten för att kunna rensa ur en massa döda löv och annat snusk, fy vad det luktade apa.

Och vilka knepiga insekter som huserade där i ska vi inte ens tala om…äckligt äckligt, det rörde på sig, det hade många ben, eller så var det slemmigt & vidrigt!!! Men det blev motion det, att hinktömma en damm! Och sen att kraffsa i botten för att fibbla dit växterna på plats igen. Sen var det stora lökplanteringar…och vad ser man då? Jo, man ligger ju liksom i marknivå med snoken och skådar ogräs.

Vad göra? Ja, rensa ett par hektar mark är väl bra? Eller…ja…det var väl trevligt för alla cyklister att spana in ens ass, när man vilt kraffsande slet upp ogräset med rötterna och vart väl krigsmålad däremellan när man torkade svetten ur pannan med smått jordiga händer.

Och damn it vad kul det är med en högtryckstvätt…bara blasta bort allt skit likt Rambo liksom, där stod man på berget och det bara damma loss en massa skit, döda växter & en massa fågelfrön från vinterns matning. Inte illa alls. Ungarna dog av skratt…där står moster/mamma och ”skjuter” på klipphällen…och jodå, lite skit ska väl skvätta upp i nyllet på en. Såg väl mer ut som man kört offroad med en cross innan man var klar.

Krattor är för fjantar…en högtryckstvätt kan man ha till mycket ska jag säga er. Man kan spela boll på behörigt avstånd från snörvliga snokar och barn som envisas med att ens smalben troligen är ett stycke boll. En blast senare och där fick de…bara rusa efter bollen 😉

Tydligen så passade man på att fylla år i påsk, så där lagom chokerande då det var fullt överallt med folk då man skulle shoppa käk & diverse annat. Vart kom alla ifrån? Aha…just det, inte bra…påskshoppare samtidigt?! Låt oss säga att det blev bara två butiker på min planerade grand tour, orkade verkligen inte mer av klippta hälsenor & hysteri, älskar verkligen självscanning hahaha…men fuck it, trängas & slåss om en grädde kan jag leva utan!

Och jag säger bara en sak…det är så enormt skönt att vara hemma igen. Det finns inga labila minkar i min närhet, inga sorkar, inga solande snokar eller brölande rådjur. Det finns några håriga djur i en bur. De håller tyst och bara skiter mest, inget som rasslar så man får hjärtinfarkt eller något sådant.

 Idag satte jag nästan kaffet i vrånstrupe då två ormar for rätt upp i luften av skräcken då jag spatserade i godan ro, till följd utav att en hel jäkla koloni ormskrällen plötsligt vädrade fara och löven bara rasslade när de en efter en slängde sig i vild panik iväg. Jag måste ha stört en hel familj ormar…det bara ringlade sig…där stod man och var på vippen att hoppa jämfota i ren skräck och dra iväg som på tecknad film…med ett rökmoln bakom sig, skvättandes grus.

Ta helvete ormskrällen, mitt hjärta pallar liksom inte med sådan dramatik. Och jag tyckte väl att jag hade hört rassel dagen innan, då jag tömde sk. blivande kompost där, men jag tänkte..naaah, va säkert växtresterna som rasslade då de damp ned i fjolårets lövhög serrö! Nu inser man att nej, det var det så satan i gatan heller, det var en koloni ormar som kunde ha käkat upp dig till middag, slitit in dig till något underjordiskt hål och övat på att svälja min stortå hel.

Ursh!

Read Full Post »

Older Posts »