Ibland undrar jag varför folk är så konstiga ang. fejan, att de liksom kan bli upprörda över statusuppdateringar, uppladdning utav bilder osv. Har hört folk (bekanta) som får någon form utav psykiskt frispel om de läser att ”Stina” uppdaterat att hon stoppat in en maskin tvätt, ”Lisa” kokar korv till middag, ”Oskar” har köpt en fyrhjuling? Och ”Pelle” är rena rama TT-byrån med sina nyhetslänkar?!
Och fan ta den där subban ”Åsa”, som ska utomlands igen…alltså snacka om kapitalistiskt svineri?! Sen att ”Anna” plåtar sina bullar titt som tätt kan tydligen orsaka ångest, grav sådan. Är det missunnsamt? Är det svartsjuka? Är det avund?
Jag kan tycka att det kan vara inspirerande ibland, kanske någon har bakat något gott, eller man råkar se något nytt som man kan fråga recept på eller någon har slagit sak utav 80-talet och tillagat en plankstek och man bara mmm fy fan vad gott, helvete jag måste försöka hitta nån planka…komma ihåg det & göra en ”fin-middag” åt ungarna. Garanterat har de aldrig sett något sådant, de vet vad kebab är typ…men sånt här fredagsmys slår det med hästlängder…hemlagat liksom.
Men det sitter säker 17 bittra jävlar som stirrar i sin tallrik, blänger på pastan och anser att ”apan” behövde fan inte langa upp en sådan bild, ursh vilket skryt liksom, hur har de råd med kött när inte den personen ens har råd att riva lite ost?!
Antagligen så är det seriöst fel på mig, jag lackar liksom inte ut när jag ser en bekant langa upp en bild på sin nya bil…äckligt dyra & snygga bil, trots att den gamla inte ens va något fel på. Trots att min bil har en smula silvertejp där bak efter en klantig smäll. Jag tänker ”åh, fan vad fin bil” ser jag semesterbilder så är inte min första tanke: jaha ja…hur FAN har de råd? Asså seriöst…de reser fööör mycket!!! Jag tänker snarare ååååh vad fint, jaha de var nöjda med hotellet…hm, sätta upp det på listan, jaha…barnvänligt var det också…nice nice.
Samma sak att vi tydligen stört omgivningen med hur mycket vi flängt omkring denna sommar. Det stör tydligen? Syrran har vart barnfri, så vi har haft tid att umgås och med ett barn mindre så hinner man liksom tänka hela meningar, det blir inte lika mycket konkurrens om uppmärksamhet. Och det var en smula fel tydligen? Hon vart pikad på jobbet? Öh…asså det är ju inte som så att vi vart utomlands direkt, så jag förstår liksom inte hur det kan sticka folk i ögonen att vi vart på vår sommarstuga, hos våra vänner på deras sommarställen, att vi en gång om året går ut på en tjejkväll på stan?
Jag menar utav 365 dagar, så är det ju fruktansvärt att man rör på sitt ass och hittar på något…de få soliga dar som finns. Så ungefär 60 dagars små äventyr till stränder & sommarstugor är något som kan sticka i ögonen?!?
Öh, förlåt mig…men hur mår man om man kan bli så bitter för sådana saker? Och korparna som kraxar om vissa saker? Amen för fan, har du ingen tv hemma? Läser du inga böcker? Köper någon veckotidning? Kan du inte underhålla dig själv med annat än gammalt skvaller, fjantiga kommentarer och dumma uttalanden? Men orka.
Jag förstår att det är en kostnadsfråga i vissa fall, men det finns massor med saker som egentligen inte kostar så mycket. Har en väninna tex. hon har ingen sommarstuga, ingen bil & då kan det bli lite tråkigt. Så jag brukar ringa och kolla om hon vill haka på när man ska ut till landet. Erbjudit henne att även låna nyckeln om hon vill, hon kan ta bussen ut…det är helt okej liksom.
Men nej, det är undanflykter och hon vill inte. Men när hon ser bilder, så snörper hon på munnen, det kommer små kommentarer. När man då frågar varför hon inte följde med istället, så blinkas det liksom perplext. Daah…gnäll för fan inte om du inte vill göra något, bli för fan inte bitter om man bjudit med dig men du tackat nej. Det är väl inte logiskt? Visst kan man ångra sig, men va fan det är bara ett telefonsamtal och så är saken biff.
Och jag lider utav depressioner mellan varven 😀 men jag verkar fan så mycket gladare ändå, jag blir inte deppig utav vad andra människor gör utan det är mer relaterat till en gammal utbränning som spökar ibland, jag blir trött. Att bitterfitta sig hjälper liksom inte, att måla världen svart funkar inte heller. Men visst, ibland funkar det att dra täcket över huvudet och sova lite. Kanske egentligen därför jag är en smula allergisk mot gnällarslade, för det hjälper liksom inte man måste själv vilja något, man måste själv göra något. Det kommer inte att komma någon med ett magiskt trollspö och lösa livet åt en, liksom göra en happy. Man måste finna glädjen själv, göra saker som gör en glad, se lösningar istället.
Ingen jävel har serverat mig livet på ett silverfat & jag är rätt säker på att det aldrig heller kommer att ske. Men visst 😉 en lottovinst med några dröm-miljoner skulle helt klart förändra mycket *S*…säg den som inte skulle kunna andas lättare med en större pluska & budget.
Blir väldigt trött på bitterfittor som beklagar sig om löjliga saker, som inte kan glädjas åt andra, som inte kan finna inspiration utav delade erfarenheter (eller recept/bilder/resor/utflykter osv.)
Read Full Post »