Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘touch’

Efter en tids grav bloggdvala, så känner jag att nä nu jävlar ska det klottras igen. Vart börjar vi då? Jo, min mobil. Min älskade vackra lilla mobil fick fetaste flippen, men jag förstår den faktiskt, den har stått ut med mig i 3 år. Min omilda behandling, mitt väsande & mitt kraffsande med naglarna över tangenterna.

Den började blippa runt, kom inte in i menyerna…finns säkert någon knappfunktion som man kan använda som jag inte förstått mig på under alla dessa år, men man blir ju fan ta mig neurotisk när telefonen inte fungerar som den ska.

Skicka meddelande…kameran ploppar upp, amen din sate…MEDDELANDE klickade jag ju på. Välj flygsäkert läge! Jo, det tro fan att du vill din jävla mobil för snart flyger du…och den blippade som om den fått en psykflipp. Stod ut någon vecka med att svära och försöka peta på touchen i alla möjliga finurliga vinklar, hittade en växelknapp som man kunde öppna olika menyer med (tog mig 3 år att inse att den fanns…bara det liksom, akutknappen). Men tillslut så kände jag att nä, kan man inte ens nå ringa menyn när man står utanför en port som en fjant, då har det fan ta mig gått för långt.

Kom hem och muttrade, sonen drog fram sin ”gamla mobil”. En sån där hightech med tangentbord och hoppande skärm och satans mojänger. Men T9…ja det har den INTE! Sen ska man dutta på ”symbol” för minsta prick, komma eller smily -skitbra och det här med å ä ö är för mig ett mysterium. Klickar på symbol & inte fan dök det upp…ja, ni ser rätt om ni tänker att kvinnan hoppade jämfota av ilska, svor över livets jävlighet & efterblivna skitmobiltelefoner…

Jag har ju ett litet…hm…ragg liksom. Det är väldigt viktigt att kunna lägga till smilysar då, liksom krydda smsen med en känsla utav att man är såååå jävla charmig & het, stava kan man även…bara det är en bonus.

I helvetet.  Hittade i vart fall smilysarna…amen tro på fan att det är de där fula fanstygen med en NÄSA. Jag vill inte skicka en smily med en kran. Jag vill ha söta smilysar utan näsa…acid-smilysar liksom. Mina problem är seriöst störda, jag vet hahaha…men jag lider. Och att kontinentalstava utav svenska å,ä & ö blir så fel, man tittar på meddelandet och skrattar…för råkar man tänka snett där så är det helt fel ord. Inte bra, jag gillar att vara tydlig.

Som om det inte vore nog då, efter ett par veckor lyckades jag i vart fall hitta å och ö, en smärre revolution för egen del. Ä är ett mysterium…orkar inte tjaffsa med knapparna & trycka mig svettig för att lokalisera den…så jag är halvsvensk i mina meddelanden nu för tiden.

Satt och kollade på mobiler igår, måste ju införskaffa mig ett nytt exemplar som jag kan komma överrens med. Den här har inte ens blixt på kameran…bara det kan orsaka smärre störningar. Tittade på en hel touch den här gången. Ropade på sonen och bad att få testa hans mobil. Touch my ass säger jag bara. Jag mitt klåfinger är helt värdelös på det, jag dog av skratt. Han testade olika menyer, så jag fick prova om det var lättare. I helvetet säger jag bara.

Man kunde skriva med fingret…jo tjena hifl… ili…hjk. Skitbra. Prövade peta på knappar…jfg…fli…_ihu. Begripligt? Nej, så att smsa med en touch skulle ge mig hjärnblödning, nog för att den var snäll att begripa att mina taffliga försök att slabba över skärmen skulle bli ett Hej och den hittade på andra ord för att hjälpa mig försöka prestera ett sketet sms. Nej, det gåååår inte…jag grät nästan tillslut utav skratt…DET GÅÅÅÅR INTE!! Min son stirrade på mig som om jag var mentalt handikappad, mamma skriv med FINGRET inte naglarna, jag dog nästan….inse fakta, din mor har naglar & de tänker hon inte offra för en mobil, det går liksom inte…jag kommer ju åt allt möjligt. Han stönade.

Han sa man kan köpa en penna. Jo visst kan man det, hur länge skulle det ta innan jag slarvat bort den då? Sekunder?! Sen om man ska ringa…då ska man först leta halvt hysteriskt i väskan efter telefonen. Efter man hittat den ska man fingra på den & ställa om halva luren, för att sedan komma på aha…penna…och raffsa hysteriskt, så när man till sist lyckas ringa så flåsar man som en perverterad gris utav en smärre hysteri.

Nej tack, jag vill se rätt cool och avslappnad ut när jag drar fram telefonen (efter smått hysteriskt raffs i väskan), liksom dra bak håret, ringa och lägga mitt charmigaste flabb i örat på mottagaren, liksom kuttra förföriskt (kan va till min mor med, vem vet man kan få pengar om man kvittrar) och liksom känna sig avslappnad. Liksom känna en säkerhet, man vet hur man handskas med luren.

För övrigt så har den värdelösa larm, jag behöver ett som väcker grannarna också, inte som en smekning i örat…det väcker inte mig. Inte för man så ofta har avslappnade coola samtal längre, vid närmare eftertanke.

Man har ju barn. Alltså hänger något vid låret och säger mamma 17ggr, det andra handsignalerar att man ska fixa mat eller måste tvångsprata med en samtidigt.

Så när jag tänker efter…en touch skulle vara det sista i livet man behöver, innan man tar in på mentalt vilohem och klär sig i chickt vitt och poppar piller dagarna i ända. Kanske inte ska ha en mobil alls. Kanske ska posta sms. Mnja…sådant är livet, ett ständigt förfall hahaha

Annonser

Read Full Post »